Hejdå Skellefteå

Hej!
 
Just nu sitter jag i lastbilen, tillsammans med 2 hästar färdas jag söderut. Jag är på väg hem. I allt resande som blir en vardag när man konstant flyttar tappar man ofta bort just hem. Nu är vi iallafall på väg mot det riktiga hem som vi alltid kommer tillbaka till. 
Det är med blandade känslor jag lämnar Skellefteå, jag trodde ALDRIG och då menar jag verkligen aldrig att jag skulle lämna med tårar i ögonen för att jag mött så många fina människor. Jag har fått vänner för livet! 
Att en liten by med lika många invånare som min familj (skämt och sido) skulle välkomna mig från Stockholm på detta sätt är smått otroligt. Jag vet att många var skeptiska i början, att folk hade åsikter om både det ena och andra och jag klandrar ingen. Tro mig, jag hade åsikter om er också! Det blev en "kulturkrock" men trots det vågade NI lära känna mig och jag er, ni gav mig en chans och jag tog den. 
Jag ljuger om jag säger att dom första månaderna var lätta, jag längtade hem och samtidigt tyckte jag att allt här uppe var konstigt, inte minst dealekten... 
När jag efter mycket om och men kom in i det, lärde mig språket, lärde känna folk och staden så har jag trivts kanon! Allt har fungerat kanon i stallet, människorna där är ett gäng underbara individer. Tänk att man kan samla BRA hästfolk under samma tak! Hjälpsamma, stöttande, snälla och underbara människor. Tack för att ni gjort min tid på Skellefteå Ridklubb till ett härligt minne.
 
Jag bestämde mig innan att inte nämna någon vid namn, är så himla rädd att glömma någon men jag VET att ni som betytt mest för mig vet vilka ni är så jag måste ändå bara nämna familjen Wiksten. TACK för att ni tagit hand om både mig, Patrik, Annie och Lillis. Vet inte hur jag hade klarat mig utan er och Annie saknar er redan! Världens finaste familj som ALLTID ställer upp och finns där. 
Sen har vi en tjej som jag från första ögonkastet klickade med, som har fått mig på bra humör, stöttat mig när det varit svårt, bjudit in mig till sina kompisar och som jag ser som en vän för livet. Tack Sulle för att du finns och är du, jag saknar dig redan. Lycka till med fina Floyd, jag ser fram emot att fortsätta följa eran resa.
 
Sen har vi hockeyfamiljen som jag ser frameomt att komma tillbaka till i höst, ett gäng underbara tjejer och killar, en ledning som är bland det bästa jag stött på. Sååååå proffsigt och seriöst från start till mål. 
 
Vi ses om ett par månader Skellefteå, om det blir som gäst eller om jag flyttar upp återstår att se. Tack för 7 minnesvärda månader av skratt, gråt, glädja, sorg.
 
P.s inlägget är tidsinställt och skrevs igår...
 
 

Packar

Nu är det nära! Vi packar och packar och ändå tar det aldrig slut med saker. Jag längtar till onsdagkväll när vi kliver in genom dörren! Hallelujamoment! 



Caroline Mårtensson, mamma till Unis. Tack vare att pappan spelar hockey har vi bott lite här och var dom senaste åren. (Linköping, Skellefteå, Moskva, Prag, Lugano) Den nuvarande adressen är i Novosibirsk i Ryssland men också i Sigtuna norr om Stockholm. Här blandar och ger jag lite av vad min vardag har att erbjuda. Välkomna.