På banan igen

Nu har den värsta chocken lagt sig, Curre är typ världens snällaste häst att ha på boxvila och stallet är ju fantastiskt så han står i sin 16 kvm stora box med öppet fönster och har dom andra hästarna 2 meter ifrån sig. 

Lillis är piggare än någonsin, så underbart kul att han är tillbaka. Hopptränade i onsdags och han bara flög fram. Igår red jag och Emma x2 ut, min häst var mer i luften än på backen och vips så låg jag i gräset. Dog av skratt, var ett par år sedan jag ramlade av sist. 

Har spenderat mycket tid med familjen, det är underbart att vara hemma. 





Mitt hjärta blöder

Spenderade förmiddagen på hästkliniken, diagnos efter röntgen var hovbensfraktur.... Jag finner inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är. Som vanligt klandrar man sig själv, hade jag kunna göra något annorlunda osv. Veterinären tröstade fort och sa att hovbensfrakturer är vanligare än man tror och att en hästägare inte kan göra något för att förhindra det. 
Jag är rätt duktig på att hålla tårarna tillbaka men det gick inte idag. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle få detta besked när jag åkte in. 
Nu väntar ett par månader i boxen med gips och förhoppningsvis läker allt bra. Blä vad livet suger

Caroline Mårtensson, mamma till Unis. Tack vare att pappan spelar hockey har vi bott lite här och var dom senaste åren. (Linköping, Skellefteå, Moskva, Prag, Lugano) Den nuvarande adressen är i Novosibirsk i Ryssland men också i Sigtuna norr om Stockholm. Här blandar och ger jag lite av vad min vardag har att erbjuda. Välkomna.