Ensamstående

I fem veckor har jag levt med Uno och tiden springer verkligen i väg. Att vara själv med ett spädbarn har verkligen toppar och dalar. Ibland känns allt så lekande lätt, jag känner mig stark. Ibland känner jag mig värdelös, som om jag inte klarar av någonting. Jag är envis och vet ju att jag kan få hjälp men jag vill klara mig själv eller jag vill iaf klara vardagliga sysslor själv. Att handla är fortfarande en skräck jag har, att stå där med kassar och betala med en bebis som skriker, blir svettig av tanken. 

Sakta men säkert lär jag känna Uno och för varje dag som går känns det lite bättre. Jag är inte längre rädd när han skriker för jag börjar förstå vad skriken betyder. Han sover inte många timmar i sträck men han sover iaf regelbundet och nätterna går bättre och bättre. 
Jag pratade med en kompis i telefonen igår som sa att hon va imponerad av mig att jag va grym som klarade allt själv, dom orden kom i precis rätt länge. Helt plötsligt fick jag ny energi och idag känner jag mig som en ny människa. Fan va jag är bra! 

Annie är med svärmor i två veckor, känns redan tomt men jag ska försöka njuta av att bara ha Uno.  
Nu ska jag passa på att äta middag och duscha eftersom barnet sover. 

#1 - Jenny

Du är grym Carro ❤

Svar: ❤️
carolinemartenssons.se

#2 - Michelle

Du ÄR grym!

Svar: ❤️
carolinemartenssons.se

#3 - Grahnskan

Hejja dej,♥️

Kram

Svar: ❤️
carolinemartenssons.se

#4 - Sussie

Håller med ovanstående☝🏻😘

Svar: ❤️
carolinemartenssons.se

Caroline Mårtensson, mamma till Unis. Tack vare att pappan spelar hockey har vi bott lite här och var dom senaste åren. (Linköping, Skellefteå, Moskva, Prag, Lugano) Den nuvarande adressen är i Novosibirsk i Ryssland men också i Sigtuna norr om Stockholm. Här blandar och ger jag lite av vad min vardag har att erbjuda. Välkomna.