Min smula

Blev så glad när Lisa skickade bild på Annie och Noel, saknar min smula men när jag fick bilden blev jag så glad och varm. Hon har det så bra där hemma med familjen. 


Annars har denna lördag rusat förbi, familjen Bergström var över på tacos. Så himla trevligt, skönt också att det känns så himla bra. Imorgon åker Patrik på roadtrip sju dagar men jag känner mig helt trygg med att vara här själv, speciellt eftersom jag vet att Malin och Vince är i huset bredvid. 
Nu blir det litw hockey och trav innan läggdags. 

Ut på tur aldrig sur

Vi försöker bli hemma i den nya staden, än så länge så känns allt kanon. Det är bra avstånd till köpcentrum och mataffärer, det är skönt för det är lite drygt att ta chauffören hela tiden. Ja, vi har en chaufför,  man har det här och det tar ett tag att vänja sig vid det. Känns lyxigt men hade jag fått bestämma hade jag gärna kört bilen själv. Friheten att ta sig iväg lixom. Nu är trafiken galen så jag vet att detta är det bästa och vänjer mig snart med att ha en chaufför. Sigge som vi kallar honom kan engelska och kör försiktigt så det känns bra. 

Jag inväntar Patrik, eventuellt blir det tacos hos oss idag om alla inblandade vill och kan annars spar vi det till imorgon. 


Ny restaurang

Idag var det ledigt för pappan, det har varit en intensiv vecka med matcher varannan dag och idag kom en efterlängtad ledighet. Så mysigt att få vakna tillsammans och kunna ligga kvar och mysa med Unis. Han är alltid så himla glad på morgonen. Vi klev upp strax före 12 och gjorde oss i ordning för lunch på killarnas favoritställe. Från och med nu är det mitt favoritställe också! Man beställer in massor av rätter som taps fast det är vanlig mat fast pyttesmå portioner. Allt jag åt var galet gott, ett extra plus för carpaccion! Vi var tillsammans med den andra svenska familjen och även en annan import och hans flickvän, mycket trevligt. 


Efter lunchen traskade jag, Patrik och Unis iväg och köpte vinterkläder. Det börjar bli kallt här nu även om det fortfarande är riktigt skönt när solen är framme så är kvällarna och nätterna kalla. Både jag och Patrik köpte en varsin jacka. 
Nu har vi precis ätit middag, Unis sover på Patrik och jag ska hoppa in i duschen. 
Puss



Utforskar Novosibirsk

Idag vaknade vi till strålande solsken och blå himmel, det händer inte särskilt ofta här. Jag, Unis och Malin och Vince (den andra svenska familjen här) tog oss en promenad till en park i närheten av där vi bor. Vilken park! Som en sagopark med ekorrar som var närgångna. Har aldrig sett så många ekorrar förut, så mysigt. I parken fanns olika karuseller och lekplatser, en djurpark och lite annat smått och gott. Vi spenderade typ två och en halv timme där innan det var dags att gå hem, Unis sov hela promenaden men var väldigt hungrig när han vaknade. Nu är vi hemma och här tänkte vi stanna. Jag och Unis orkar inte gå på hockey idag, mina armar orkar inte hålla honom ännu en match. Tyvärr finns det ingen loge så jag kan inte ta med vagnen och än så länge är han för liten för att sitta framåt i bärselen. Vi ska såklart kolla på matchen hemma istället. 


Familjelunch

Patrik har match varannan dag nu och på matchdagar åker han på morgonen och kommer inte hem fören matchen är slut. Det är ju lite trist såklart men jag är glad att han inte behöver sova med laget dagen innan match också. Idag är det spelledigt så vi passade på att äta lunch tillsammans. Jag åt tartar till förrätt och biffstroganoff till huvudrätt. Det va galet gott! Det bästa med att bo i Ryssland är priserna, det är nästan gratis. Allt är sjukt billigt. Lunchen för oss båda inklusive förrätt är billigare än en lunchrätt i Lugano till exempel. Att gå på hockey här kostar från 14kr-200kr beroende på vilka platser man har. Fattar ni va sjukt?! 

Det sägs att Sibir har ligans bästa publik och jag är villig att hålla med. Nu har ju inte jag varit i alla arenor men jag har sett både st:Petersburg och flera moskvalag. Sibirs arena (om man ens kan kalla det arena) är typ 200 år gammal och det blir ett galet tryck faktiskt. Jag älskar det. ALLA i publiken skriker och sjunger konstant och man dras med i en härlig stämning. Igår låg sibir under med 3-1 när det återstod 2 minuter. Ni kan ju gissa hur hallen exploderade när det innan matchen var slut stod 3-3. Under övertiden avgjorde pappa Patrik och då fullständigt exploderade det, publiken slutade aldrig utan sjöng och skrek. Mäktigt! 

Caroline Mårtensson, mamma till Unis. Tack vare att pappan spelar hockey har vi bott lite här och var dom senaste åren. (Linköping, Skellefteå, Moskva, Prag, Lugano) Den nuvarande adressen är i Novosibirsk i Ryssland men också i Sigtuna norr om Stockholm. Här blandar och ger jag lite av vad min vardag har att erbjuda. Välkomna.