Uno

Min lilla prins! Jag blev varnad innan jag födde Unis att jag inte skulle bli rädd om jag inte älskade honom med detsamma. Att det är helt vanligt att man inte känner kontakt direkt osv. Jag kan med handen på hjärtat säga att sen dagen han föddes, las på mitt bröst, sen den dagen har jag älskat honom gränslöst. I 2 månader har vi nu haft varandra och jag skulle vilja påstå att han växer på mig för varje sekund. Trodde inte det var möjligt men jag älskar honom så himla mycket att det nästan gör ont i kroppen. Världens finaste människa enligt mig. Vi längtar så mycket efter pappan nu, snart snart snart. 


My sweetheart

Efter tre dagars ridning värker det lite i kroppen på ett skönt-ont sätt. Jag har verkligen tankat energi dom här dagarna i stallet. Känner mig som en ny människa! Trots lite sömn och resfeber mår jag bättre än aldrig förr. 

Ni förstår säkert hur mycket jag längtar till fredag, pirrar lixom i hela kroppen. 
Nu ska jag natta Unis och sen ska jag fortsätta packandet. Min första resa med ett litet barn, mitt barn. Wish me luck!!

Hejja pappan

Pappan sköter sig i Ryssland och tänk att vi nu kan räkna ner dagarna på riktigt. Fem nätter kvar sen drar vi. Kan hända att det blir gråtfest på flygplatsen när vi äntligen ska få förenas igen. 


Middag med la familia

Det är inte så lätt som ensamstående att få ihop allt man vill göra. Jag vill såklart passa på att rida så mycket som möjligt nu innan jag flyttar till Ryssland men det ska passa ihop med att någon passar Unis också. 

Och nej, självklart skaffade jag inte barn för att lämna bort det barnet. Hade pappan varit hemma hade vi ju hjälpts åt men nu får jag ta hjälp av familjen istället. 
Mamma har styrt upp en familjemiddag i eftermiddag, för att säga hejdå och såklart vill alla pussa på Unis. Han växer ju så fort att dom här hemma inte kommer känna igen honom när vi kommer tillbaka. 

Nu har jag iaf fått barnvakt och ska få åka och rida vid 12, jippi. Kan erkänna att jag har träningsvärk efter två pass ridning, haha. 

Min fantastiska kompis

Många undrar vad som hände med prinsessan och det ska jag meddela nu, hon har precis kommit fram till sitt nya hem i Holland. Fick precis en bild och insåg att jag saknar henne så sjukt mycket. Hon har inte bara utbildat mig, hon är och kommer alltid att vara min bästa kompis. Vi har hunnit med så mycket kul trots att jag bara hade henne relativt kort tid. Jag kan skriva en bok om henne men om jag bara får skriva tre ord så är det att hon är fantastisk, ärlig och bäst. One of a kind helt enkelt. Tack prinsessan för allt du gjort för mig. 


Caroline Mårtensson, mamma till Unis. Tack vare att pappan spelar hockey har vi bott lite här och var dom senaste åren. (Linköping, Skellefteå, Moskva, Prag, Lugano) Den nuvarande adressen är i Novosibirsk i Ryssland men också i Sigtuna norr om Stockholm. Här blandar och ger jag lite av vad min vardag har att erbjuda. Välkomna.